midsommar

Ett steg i taget

2011-02-10T09:02:00.002+01:00

Nu var det länge sen jag var här,tänk att tiden går så fort. Längtar efter våren, här har redan kommit vintergäck i trädgården och påskliljorna har kommit upp med sina spjutspetsblad. Igår kändes det våraktigt med plusgrader och sol, snart kommer min favoritårstid även om vintern kanske bjuder upp till dans några gånger till. Jag ska nobba.

Just nu har jag landat och förstått att jag får ta ett steg i taget, kan inte starta maratonlopp och sen ligga slutkörd efter några meter.

God jul för säkerhets skull

2010-12-15T23:37:00.003+01:00

Jag som skulle börja blogga och så har det gått några veckor sen förra gången. Har nog för mäktiga krav på mig själv vad jag ska prestera här, ska försöka att bara gå in här ungefär en gång om dagen och bara skriva om det som kommer till mig just för tillfället.

Tack för alla kloka svar på förra inlägget, tänk att jag har fått så många fina bloggvänner.
God jul på er alla.

Relationer

2010-12-01T18:03:00.002+01:00

Nu är jag rejält förvirrad och befinner mig i någon sorts vägval där jag funderar på hur jag ska välja, om jag ska ge upp eller fortsätta komma ut i livet.
Under en vecka har tunga funderingar malt, och det säger inte lite eftersom jag har ältat i flera år om hur min tillvaro blivit och hur det ska bli.

Jag har nog försökt låta bli att göra ett medvetet val och mer hoppats på att det får bli som det blir och att det ordnar sig nog ändå.
Nu efter att jag mer praktiskt försökt ta tag i tillvaron så har jag tvärtemot vad jag trodde, blivit ännu mer besviken, deppad och ledsen.

Grunden till att det blivit så här är nog att jag gått hemma för länge, så är det och nu är det hur det ska bli som gäller.
Jag har ju varit rädd för att ge mig ut bland folk på grund av min usla självkänsla eller om det är självförtroendet, och när jag nu försökt ta mig ut så har jag känt att jag bara gör folk besvikna för att jag inte orkar alltid och för att jag inte kan motsvara deras förväntningar.

Jag blir mer deppad, besviken när jag får ställa in saker jag bestämt med folk för att jag inte orkar just då, sen är det så jobbigt och besvärligt att ständigt förklara hur jag känner mig, varför och hur. Jag vet ju inte ens själv varför jag är som jag är, och jag har ju ägnat massor med tid på att fundera på det.

Så just nu känner jag för att bestämma att hålla mig för mig själv och låta bli att besvära andra och göra dem besvikna.

Självklart önskar jag att jag kunde och orkade komma ut i livet och träffa alla fina människor som finns och som kan berika mitt liv. Ändå känns det inte som jag orkar, som om jag är för skör. Jag klarar inte kritik, inte ens befogad, och det förvånar mig. Kan inte ta någon som helst kritik eller ifrågasättande över min situation.

Ska man umgås med människor och ha olika relationer så handlar det ju om att ge och ta, och jag klarar bara inte av kritik just nu eller att göra folk besvikna.
Hur ska jag göra, har ni upplevt något sånt här?

Har nästan glömt

2010-11-18T21:00:00.002+01:00

Att jag på så kort tid nästan har glömt hur jag sköter bloggen med foto, medverkan i tävlingar osv. Nu får jag försöka minnas hur man gjorde.
Ska hälsa på hos er i bloggarna även om det kommer att ta tid, ska bli kul att se hur ni har det nu förtiden.

Passerat hindret att blogga

2010-11-18T20:33:00.003+01:00

Nu har jag tagit mig in här och skriver, så skönt det känns, riktigt glädjande. Så ofta jag har tänk blogga om funderingar och händelser och så har det inte blivit av, har liksom kommit ur rutinen. Nu ska det bli bloggande igen, jag tänker ofta på er mina bloggvänner.

Jag får uppdatera er på vad som hänt sen jag bloggade senast och det är mest det gamla vanliga, livet går på och jag försöker bli klokare och bättre på att hantera tillvaron.

Godhet och kärlek

2010-08-02T00:19:00.003+02:00

Just nu är det ord som bara vill ut i frihet och bli formulerade till sammanhang i sitt kaos och sin röra.
Jag har längtat efter att blogga länge och längtar efter er mina fina bloggvänner, jag tänker ofta på er ska ni veta, ni är nära mig.

Jag önskar jag kunde skriva om hur bra det är, och att det blivit bättre sen senast, så är det dock inte, lite mer tvärtom. Eftersom min älskade mormor har gått bort så har jag liksom tappat fotfästet och svävar omkring i något sorts kaos, kämpandes efter att få fast mark under fötterna.

Känns som om bara min innersta kärna finns kvar med lite trogna värderingar och åsikter däromkring och att det mesta sen går ut på att söka efter vad som egentligen är meningen med livet.

Det känns som jag undrar om jag ska hit eller dit, upp eller ner, fram eller tillbaka, om ni förstår hur jag menar.
Så antingen stagnerar jag och blir liksom förstelnad i minnen och det som varit, och grämer mig över det som inte blivit som jag ville.

Mest tror jag att jag kommer att välja någon väg jag kan gå och känna mig nöjd,ödmjuk
och få en stark livsgnista. Det jag längtar efter just nu är kärlek, godhet, frid, lugn, förståelse, förlåtelse, vishet och snällhet.

Lite högtravande blev det kanske, dock är det så jag känner. Mitt temperament och rättvisepatos bär jag ändå med mig.

Bloggkompisar

2010-06-16T19:26:00.003+02:00

Nu är jag här efter lång tid, har längtat efter att blogga. Ändå så har jag liksom inte orkat, det har hänt saker som gjort tankarna knappast gått att få ner i ord.
Jag är glad att jag har er bloggvänner, det vill jag berätta för er.Tänker ofta på er. Så jag är här och ska blogga på när jag orkar,senaste tiden har handlat om att bara finnas och försöka stå kvar på marken.

Livet bredvid körsbärsträdet

2010-05-11T16:27:00.002+02:00

Nu har jag suttit en stund i trädgården och fikat, körsbärsträdet är på väg att slå ut, fåglarna kvittrar och det är så skönt ute. Jag hade planer på att röja i trädgården, plantera och göra fint, dock var jag för trött.

Som alltid så har jag tagit ut mig under några dagar och då kommer som på beställning några dagars återhämtning då jag får vila och ta det lugnt.
Ibland funderar jag på att leva så i fortsättningen, eller är det värt mödan att försöka få rutiner och ork varje dag?

När jag funderar på hur jag ska leva så är det ju ofta samhällets och andras värderingar som kommer in, att så och så ska man leva för att duga. Om jag struntar i andras åsikter och slutar skämmas och ha skuldkänslor för att jag inte orkar, kan eller vill leva som somliga andra, då kanske jag kan leva mitt liv som jag har lust med.

Höst och vårblomning

2010-05-08T18:54:00.002+02:00

Nu är det snart en månad sen jag berättade att jag skulle börja blogga och så har jag knappast börjat än. Det känns som om våren tagit paus, träden och blommor fortsätter att slå ut och blomma, dock är det kallt och trist ute. Känns lite tråkigt att betrakta vårens blomning i vinterkläder och storm. Nu hoppas jag på ljuvligt vårväder, körsbärsträdet är på väg att slå ut. Och det är bara så fint.

Jag har börjat gå på dagvården på psyk för att reda ut vilken hjälp jag behöver och om jag kan jobba, och hur jag ska komma ur depressionen och hantera ångest.
Känns bra eftersom jag känner mig bekräftad och förstådd, och inte endast bortviftad som någon störig fluga.

Jag ska berätta mer om detta, det blir många tankar och funderingar. Senast jag var där skulle jag berätta min historia och jag hann bara till när jag blev sjukskriven och så hade det gått en och en halvtimme. Och jag hade pratat hela tiden, om de inte stoppat mig skulle jag nog kunnat sitta där i timmar och bara få ur mig allt som trängs och gör mitt bagage så mödosamt att kånka på.

Ha en skön helg allihop.

Den blomstertid nu kommer, hurra

2010-04-15T16:22:00.003+02:00

Jag känner mig som om jag är på väg in i ett klokare skede i livet. Nu är det ju texten i "Den blomstertid nu kommer" som stämmer exakt med hur jag upplever det.
Nu har jag massor att berätta så orden snubblar ut, skriver mer när jag sansat mig.

Glad påsk

2010-04-07T00:12:00.002+02:00

Jag önskar er glad påsk i efterskott.
Jag har blivit piggare nu när ljuset kommit tillbaka och våren närmar sig med försiktiga trippande steg. På gräsmattan och i rabatten bedåras jag av snödroppar, vintergäck och krokus och påskliljorna som står som gröna spjut.

Glädjens och fägringens tid är på väg hit och då ska jag bara njuta. Som jag har suktat efter våren och nu är den här.
Det känns nästan som att födas igen och som om livet blir lättare att leva, det är hisnande att tänka på alla fantastiska träd, buskar och blommor som kommer att slå ut och dofta och ge näring åt våra törstande sinne. Att se och känna doften av ett blommande körsbärsträd är som att befinna sig i paradiset på jorden.

När jag läser genom det jag skrivit känns det som om jag använder ett gammaldags språk. Jag älskar ord från alla tider.
Ha det bra alla kära bloggvänner, jag ska försöka skriva oftare.

Resa och klokheter

2010-03-20T13:35:00.004+01:00

Jag är nöjdare idag. Jag var på psyk igår och fick ett förslag om hjälp som jag blev glad för, har sällan varit så nöjd när jag gått därifrån. Plötsligt kändes det som om jag landade med fötterna på jorden efter en period i flaxande läge.

Med hjälpen jag ska få och mitt arbete med mig själv ska nog göra att jag känner tillförsikt och glädje över livet igen, det ska bli roligt.
När det gäller jobbet med mig själv så ska jag försöka göra det till en kurs som passar mig, jag ska använda självhjälpslitteratur och alla kloka, kunniga och kärleksfulla människor, råd och tips.

Jag går nu på jakt efter klokheter som andra går ut och plockar bär, slänger allt som låter bra i min korg och sen får jag sortera och fundera på vad som är lämpligast för mig.
Äntligen har jag fått en biljett till min resa och jag är beredd på motgångar på färden, ändå tänker jag inte ge mig. Det får ta hur lång tid som helst, bara det går mot ett bättre liv.
Jag har massor som jag är tacksam över idag det ska med på resan.

Det första jag ska börja med är att förlåta mig själv och andra och försonas med det som varit eländigt, jag har gjort mig bästa under de omständigheter jag befunnit mig i. Jag ska sluta slå på mig själv och anklaga mig för dumma beslut och beteenden under åren som gått.

Nu börjar arbetet och resan, jag hoppas att ni hänger med.

Livsfrågor

2010-03-16T21:41:00.002+01:00

Tänka att starta med ett argt inlägg efter lång bloggtorka. Det är som om upprördhet är gnistan som får igång mig, även om jag sjunker ihop igen. Jag hoppas att jag fortsätter ha gnistan denna gången.
Just nu går det upp och ner.

Mina planer är att jobba med att få bättre självkänsla och gilla mig själv mer, det är nog målet för mig. Med hjälp och vägledning av bloggvänner som kommit längre än mig, och som jag kan lära mig av vilken väg jag kan gå.

Att gilla min nuvarande situation är besvärligare, känns som om jag har ålderskris, identitetskris, livkris och känner mig förvirrad och värdelös och är sökande efter konkreta mål i livet. Just nu ser framtiden ut som en raksträcka till åldersdomshemmet, känner mig som en riktig pensionär.

Självömkan kan det kallas som jag ägnar mig åt, eller grubblerier och grävande efter meningen med livet.
Jag som hade för mig att man blev klokare, säkrare och stadigare med åren, här går det undan i berg och dalbanan som hos en tonåring.

Linda Skugge gör mig galen

2010-03-16T20:24:00.002+01:00

Jag brukar inte skriva om kända bloggar eftersom en av de få jag följer av såna är Sanna Lundell, hon verkar så klok och sund.
Nu råkade jag kolla Linda Skugges blogg för en av mina bloggvänner kommenterade hennes blogg.
Linda Skugge är en person som gör mig så upprörd och arg så jag kan explodera. Hennes åsikter som idag i hennes blogg borde inte få stå emotsagda för hon är ju dock en person med visst inflytande och hennes åsikter kan ju uppfattas som sanna och ren fakta, även om jag betvivlar det.

Hon skriver att lösningen på självskadebeteende är att klippa sig, skaffa arbete, leva svenssonliv och ha häcken full. Det brukar även vara hennes lösningen på alla problem här i världen, att ha häcken full. Det hjälper förmodligen enligt henne även mot missbruk, anorexi, psykoser, psykiska åkommor osv.
Det är så simpelt, nedlåtande, kränkande och skamligt så någon borde gå ut och ifrågasätta hennes dåraktiga påstående.
Folk med häcken full är ofta de som råkar ut för utbrändhet som kan medföra vissa av de problem Linda Skugge anser att man löser med att just ha häcken full.

Det värsta med dessa åsikter är att hon är någon sorts självutnämnd rådgivare åt ungdomar, stackars ungdomar som råkar ut för henne.
Bevare mig väl från Linda Skugge och hennes åsikter.

Mamma Nalle ruskar på sig i sitt ide

2010-03-02T23:40:00.003+01:00

Jag längtar efter att blogga, trots det så kommer jag inte på något att skriva om. Eller snarare är det så att jag inte kan formulera mig just nu och få ner orden till meningar.
Jag är tacksam för kommentarerna jag fått från er och när orken kommer så ska jag besöka er på bloggarna.
Just nu är det våren jag längtar efter, på några ställen där det inte är snö har vårblommorna kommit upp. Jag har lust att gå ut i trädgården och skotta undan snön. Eller använda en hårtork eller svets eller vad som helst för att smälta snön.

Först sken solen idag, sen började det snöa igen och desperationen började komma, ska det aldrig bli vår. Jag längtar, jag vill börja leva utomhusliv.
Tänk att få plantera frö, dra ogräs,beundra blommande rabatter och träd, det känns som paradiset och tänk att det snart är här.

Mamma Nalle, alltså jag, har börjat vakna och ruska på sig och känna livsandarna återvända i sitt ide, snart är det dags att kliva ut.

Ångest över inlägget

2010-02-17T14:13:00.002+01:00

Jag har sån ångest över inlägget om Röda Korset igår.
Röda Korset och andra hjälporganisationer gör ett beundransvärt jobb och folk på fältet är värda all respekt. De behövs, det är ledningens löner jag är emot.

Skäms Bengt Westerberg

2010-02-16T17:08:00.002+01:00

Nu är jag upprörd, eller snarare explositionsaktig.
Girigheten har fått ännu ett ansikte, Bengt Westerberg håvar in närmare 70 tusen kronor i månaden som ordförande i Röda Korset. Att han inte skäms. De pengarna ska ju gå till behövande, man ska inte sko sig i välgörenhetsorganisationer.
Nu har jag knappast lust att skänka några pengar längre trots att det behövs.
Skäms på er giriga egoister.

Tänk om de som brinner för att hjälpa andra kunde få jobb inom välgörenhetsorganisationerna istället för dessa giriga pampar, då kunde de kanska jobba för en rimlig lön och låta pengarna gå till det de är ämnade för. Nämnligen att hjälpa folk som behöver det, inte för att göra rika pampar och politiker ännu rikare.

Nu går ju massor med pengar inom tex. Röda Korset till löner, arvode, administration, det är ju skamligt. Varför i fridens namn ska anställda inom dessa organisationer ha topplöner och privilegier som höga direktörer och politiker?
Nu kan följden bli att folk slutar skänka pengar och att de behövande inte får hjälp längre.

Jag förstår inte hur man kan kamma hem 70 tusen i månaden när man ser hur jordbävningsoffer och fattiga barn svälter runt om i världen och man vet att pengarna kunde gått till dem istället.
Gör om Röda Korset, sparka de nuvarande anställda och anställ pensonal som kan jobba för rimliga, ordinära löner.
Där med basta.

Längtan

2010-02-16T01:55:00.002+01:00

Så länge sen jag bloggade, tänk vad tiden går fort. Trots att det knappast känns så i detta snöelände, nu har vi haft snö sen före jul och minusgrader nästan varje dag.
Jag är trött på det, nu vill jag ha vår, jag längtar.

Det känns djupfryst både inombords och ute, känner mig insnöad. När solen och värmen kommer så följer nog lusten att blogga efter. Tänk att få sitta i trädgården med årets första fika, höra fåglarna kvittra och se snödropparna i rabatten, jag kan knappast bärga mig.

Upprörd, frusterad, trött

2010-02-02T14:11:00.002+01:00

Nu är jag upprörd så jag ska berätta om det här även om jag knappast orkar formulera mig i rena ilskan.
Det handlar om apotekets nya regler.

När det gäller läkemedel så har apoteket ibland billigare läkemedel som ska motsvara effekterna hos de dyrare och staten vill att vi ska välja de billigare för att spara pengar. Apoteket ska ge kunden det billigare om inte läkaren har sktivit på receptetet att läkemedlet ej får ersättas. För att slippa betala mellanskillnaden har jag varit noga med att läkaren skrivit i rutan om att mitt läkemedel ej får ersättas. Och detta beror på att jag provade det billigare och kände direkt skillnad, och läkaren trodde på mig och sa att många upplevde skillnader trots att läkemedlen enligt någon statlig bedömning ska vara likvärdiga.

Alltså kom jag till apoteket och skulle hämta ut mitt läkemedel och då säger apotekaren, eller vad de kallas, att det är nya regler som kommit i januari som innebär att mitt dyrare läkemedel inte längre ingår i subventionerna så jag får betala hela summan själv. Bara en ask kostade ungefär 800 kronor. Så jag är tvungen att ta det billigare om jag inte vill betala själv.

Jag säger att jag inte fått någon information om detta någonstans och hon verkar inte själv så insatt i det, så hon kunde inte svara på det.
Sen kan hon inte lämna ut något läkemedel alls till mig eftersom läkaren har skrivit att det inte får ersättas så då får hon inte ge mig det billigare.
Om jag inte själv betalar 800 kronor så får jag gå därifrån tomhänt.
Hon upprepar hela tiden att jag får tala med min läkare.

Just detta att jag får tala med min läkare gör mig desperat och frustrerad, just nu har jag ju inte någon läkare eftersom psykiatrikern jag hade har slutat och jag har inte fått någon ny, psykmottagningen här i stan är ju överbelastad och det är ett heltidsjobb att övertyga dem om att jag behöver en tid.

Så bara tanken på att jag inte får ut medicinen och problemen med psyk gör att jag skulle kunna explodera eller lägga mig på golvet tills någon bär iväg mig.
Jag säger åt henne att kolla om det kanske ligger något gammalt recept där läkaren inte har skrivit i att det inte får ersättas, och det ligger ett så jag kan få en ask.

Jag har en diskussion med henne om vad personer som behöver livsnödvändiga läkemedel ska göra om de kommer till apoteket och själv måste betala sin medicin för att läkaren skrivit i att det inte får ersättas och de inte får ut de billigare på grund av det. Då får de betala dessa dyra pengar eller gå därifrån tomhänta.

Nu är jag orolig för att ersättningsmedicinen inte ska ha tillfredställande effekt och skulle behöva tala med en läkare om detta. Och så får jag inte någon tid, hur långt ska de driva oss sjuka och fattiga i sin besparingsiver?
Jag orkar inte kämpa och bli arg och uprörd längre. För att orka vara sjuk i dagens samhälle så måste man vara frisk.

Award

2010-01-27T17:10:00.003+01:00

Jag har fått en award och av fina Cattis med bloggen Att skriva en bok.

Ni får ta med er awarden allihop för jag uppskattar ju er som är mina bloggkompisar och det är så besvärligt att försöka välja bara sju bloggar. Ni som vill kan anta utmaningen om att berätta sju saker om er själv och ge awarden vidare till sju bloggar som ni anser förtjänar utmärkelsen.

Här är det kallt och snöstorm.

Award till er

2010-01-23T21:09:00.003+01:00

Jag har fått en award av gulliga, fina Maria med bloggen Tidsfördriv

Det som ska göras när man får en award är:

*kopiera awarden från min blogg

*länka personen som du fått den av

*berätta sju intressanta saker om dig själv

*välj sju bloggar som du vill ge den till

*länka till dem

*lämna en kommentar i deras blogg med information om att du har gett dem en award

Jag ger den till följande bloggar;

Fånga dagen lev i nuet

Livet här och nu

Angels & roses

Uffematten

Miss Borderline

Att skriva en bok

Ord2

Här kommer sju saker om mig

Jag står med fötterna på jorden, ofta svävar tankarna
långt bland molnen och stjärnorna.
Allt där emellan är också jag.

Jag är ibland snabb och spontan och ibland
noggrann och långsam.

Jag trivs bäst hemma.

Jag samlar på ord.

Jag gillar att prata om allt från djupa, seriösa saker till
trams och skämt.

Jag är rak och ärlig och säger alltid ifrån när det behövs.
Även om jag väljer mina krig noga.

Jag anser att människor som är goda,snälla,empatiska
trogna, ärliga är guld värda och en gudagåva att få ha till vänner
och få lära känna.

Award

2010-01-22T15:43:00.002+01:00

Jag har fått två awarder som jag är så stolt och glad över, att jag inte lagt ut dem än beror på att jag håller på att fundera ut fjorton saker om mig själv.
Känns som om jag redan berättat det mesta om mig själv. Är det något ni vill veta eller undrar över när det gäller mig?

Och så tänker jag på vem jag ska ge awarderna till, alla som jag bloggar med är värda dem. Dock gäller det att välja ut några.
Nu ska jag fortsätta tänka, går lite trögt just nu.

Att kunna hantera kritik

2010-01-21T15:09:00.002+01:00

Nu har jag fått lust att blogga igen, hoppas det håller i sig för kontakten med er ger massor. Jag funderar på det här med kritik, att kunna ta och ge. Jag är usel på att ta kritik, jag kan liksom inte hantera det. Jag måste fråga personerna som kritiserar vad de egentligen menar och många kan inte svara eftersom de bara hasplar ur sig något i förbifarten.
Sen kan det bero på att kritiken absolut inte stämmer överens med min självbild, att det de säger är främmande för mig.

Jag hade en lärare på högskolan som liksom undervisade genom att kritisera, dömma ut, kränka och vara oförskämd mot oss elever. En sån usel pedagogik, eller så var det hennes personlighet.

När man ska lära någon något, få personen att bli bättre så ska man ju berömma, visa godhet och förståelse. Ger man konstruktiv kritik så ska man helst kunna förklara vad man menar och göra det på att godhjärtat sätt.
Hur halkade jag nu in på det egentligen?
Kanske för att jag har fått skrivdiarrè och har massor att berätta.

För att fortsätta med mitt problem med att hantera kritik så kanske mitt bagage är så fullt med kritik så det knappast kan härbärgera mer.
Jag var slarvigare förr med att slänga ur mig spontana, dumma kommentarer. Nu brukar jag tänka på att det är bättre att berömma och säga något snällt än att kritisera. Oftast finns det alltid något gott, snällt och fint att säga till människor.

Hur har ni det med kritik, kan ni hantera det på ett bra sätt?

Rapport från en surhink

2010-01-18T22:42:00.003+01:00

Så fort tiden går. Jag som förut skrev här dagligen har inte skrivit på sju dagar.
Jag har fått en award av en fin bloggvän och det gör mig så glad, jag ska lägga ut det när jag funderat på vilka jag ska ge den till och kommit på svaren till några frågor som följde med.

Jag tänker ständigt på er även om jag har pausat ett tag, hoppas lusten till allting kommer tillbaka när solen kommer. Förra veckan när det var sol några dagar så kände jag en superskillnad, jag blev piggare direkt.

Jag har kommit in på några kursen i filosofi och KBT, det är på distans. Att förstå hur jag göra på skolornas hemsida för att genomföra kursen är nog besvärligare än kursen i sig själv, jag begriper inte att det krävs sån datorkunskap för att läsa en kurs.

Mina fina bloggvänner

2010-01-11T17:33:00.002+01:00

Jag är glad för era fina, uppmuntrande och förstående kommentarer, de hjälper mig nu när jag är i dalen av berg och dalbanan.
Tack alla fina, omtänksamma bloggvänner, just nu sorterar jag och lägger i min mentala resväska för att bege mig iväg från depressionen så långt jag kan.

Jag förbereder mig för ett avstamp för att jobba på att bli piggare och gladare.
Jag sänder massor med kramar och tankar till er allihop.

Besegrad

2010-01-08T05:14:00.002+01:00

Jag är så bedrövlig på att blogga just nu, har knappast något att berätta. Tillvaron går på och det är som om jag stagnerat i denna årstiden. Jag känner mig konserverad, är det någon som har en konservöppnare.

Jag upplever det som om livet pågår, folk lever på och jag är bara en betraktare någonstans i kanten av samhället och karusellen.
Känns som om folk är engagerade, duktiga, präktiga, rationella och lever sina liv som man bör och jag är bara så trött och seg.

Ta dig i kragen.
Skärp dig.
Ta dig i hampan.
Du får tvinga dig.

Såna uppmaningar ger jag och andra mig själv dagligen även om jag vet att det knappast fungerar på mig.
Hur ska andra förstå mig när jag knappast gör ddt själv?
Råkar jag komma i närheten av energi och kraft någonstans så ska jag ösa i mig ordentligt så jag kan ge mig en spark där bak. Eller kanske en snäll kram.

Mål

2010-01-01T14:13:00.002+01:00

Nu är det första januari, det känns skönt.
Jag funderar på mina mål och önskningar, surrar runt så många ska, borde, måste och önskar mig. Har en säck med ska och borde som har släpats med år efter år, och ännu har somliga saker inte packats upp, de bara följer med. Som till exempel jag borde motionera, banta, få starkare självkänsla, umgås med fler och de börjar bli ganska trista att dra runt på.

Mitt mål blir att få mer livsglädje, att göra saker som är kul, att komma ut mer,vara nöjd med det jag har och göra mitt liv så rikt som möjligt. Enkla, grundläggande saker som blir grunden för att bli gladare och piggare.

Sen ska jag bli modigare och göra sånt som jag är rädd för, som att träffa folk. Jag är så rädd för att bli avvisad, övergiven, lämnad och ensam. Lustigt nog så är jag just nu nästan så ensam som jag kan bli, beroende på mitt eget agerande.

När det gäller självkänsla så är jag ju logiskt sett lika värdefull som alla andra, jag har en plats här på jorden som är min. Att jag gör mig själv mindre beror ju helt enkelt på mina egna negativa tankar om mig själv. Det är jag som tillåter mig att känna mig värdelös, som tar åt mig av andras kritik,
Jag ska försöka känna att detta är jag och jag har likadan rätt som andra att leva och ta tag i livet och ta min plats.

Sen ska jag försöka promenera, gå kurser, få något att göra så jag träffar folk, sen får jag se hur det går, jag ska kämpa på.
Egentligen har jag ägnat massor med tid på att tänka på saker som hänt, hur det varit under åren som gått, att lägga gammalt skräp till handlingarna och ta med mig lärdomar, erfarenheter och det som gett mig något att använda och glädjas över.

Jag ska fortsätta berätta om mina funderingar, jag känner att jag måste göra upp med tiden som gått för att kunna ta emot det som ska ges till mig i nutiden.

Brukar ni fundera på tider som gått och hur det gjort er till dem ni är just nu?

Gott Nytt År

2009-12-30T22:11:00.004+01:00

Jag önskar er

Gott Nytt År.

Jag är glad att jag lärt känna er, att vi träffats och jag önskar att vi fortsätter tillsammans nästa år i bloggarna, på FB och i mail.

Just nu har jag en hetsig nyårsångest som håller mig i ett bastant grepp, jag är fångad i en ångestomfamning. Jag får hålla ut till den första januari då det brukar ge med sig, och då känns det så skönt.

Knappast någon jag berättar det för förstår sig på min ångest, så det känns lite knäppt och ensamt.
Det existerar ju seperationsångest och ångest och rädsla för det nya, och för mig är det som om båda dessa ångestar kör igång med full speed till nyår.
Sen tar vi friska tag och börjar leva när det är nästa år, då ska jag berätta om mina mål, de är ganska enkla.

Mål för nästa år

2009-12-27T17:26:00.002+01:00

Nu när det börjar närma sig nästa år så funderar jag på mina önskningar, mål,hur jag ska planera så att det blir mer som jag önskar och hur jag ska göra för att få det så. Jag orkar knappast sega och dega ännu ett år.

Så det gäller att ge sig tusan på att genomföra saker och försöka följa planeringen.
Jag ska skriva min planering och mina önskningar här på bloggen, sen är det roligt att följa målen under året och se hur det går med allt. Tankens kraft är ju mäktig och så behövs det motivation och ett hårt kämpande.

Hur är era mål och önskningar för nästa år?

Här julshoppar hönorna

2009-12-23T10:47:00.003+01:00

Jag önskar er god jul

2009-12-22T04:52:00.004+01:00

Min son har tagit många fina foto av vintern som de här och jag ska visa er fler sen. Nu har vi snö första julen på länge.
Jag önskar er en god jul med kärlek, glädje och frid.

Mer om jul

2009-12-16T18:44:00.002+01:00

Nu har jag knappast skrivit här i bloggen eller kommenterat hos er på länge. Ni ska veta att jag tänker på er och ska försöka komma igång med bloggandet. Och tack för alla kommentarer, jag uppskattar dem även om det har gått trögt med att besvara dem.
Jag hoppas att ni har lite tålamod med mig där jag sitter i min svacka och försöker klättra upp.

Jag har kommit fram till att det bara är att gilla läget nu till jul. Att ta det lugnt, äta mat som man gillar och ge sig lov att stoppa i sig med kakor och godis. Strunta i att stressa för egentligen har jag ganska få krav på mig själv till jul, det ska vara lite fint hemma med ljusstakar, blommor, gran och julklappar och det mesta är redan fixat.
Mina ambitioner är låga och jag gör bara det jag själv har lust med, min man har julångest och sonen är inte heller så förtjust i julen.

Jag ska till stan imorgon och köpa lite julklappar, ska ge sonen lite pengar så han kan köpa julklappar till mig.
Sen ska jag baka pepparkakor, göra julgodis och sånt som är roligt.
Eftersom jag är ganska trött på julmat så skulle jag vilja göra något gott ändå passar till jul.
Nu låter det som jag är rejält energisk även om jag är lika trött som förut. Det jag orkar gör jag så får det vara bra med det.

Vi ska nog gå till min mor en stund på julafton och på annandagen kommer min mans andra barn hit och firar lite.

Sen återstår nyårsafton, årets plågodag.
Och sen går det mot ljuvliga tider. Nyår är som ett berg eller en mur jag måste över för att komma över till lugnet och framtiden.
Nu ska jag kolla på Halv åtta hos mig.

Tankar i juletider

2009-12-13T14:20:00.002+01:00

Nu är det bara elva dagar till julafton och arton dagar till nästa år. Under dessa dagar ska vi hinna med allt julstök och högtidligheter, på något sätt har jag kommit lite ur julstämningen, ska försöka arbeta upp det med bakning och julgran och julklappsköp.
Min energi är knappt på topp just nu, dygnet har blivit flexibelt, sover ibland på dagen och är uppe på natten och det känns rörigt.

Jag får någon sorts ångest under denna tiden på året, det ökar ändå tills det blir nästa år. Sen är det som en lättnad när man kommer till januari.
Jag skrev om denna ångest förra året här i bloggen så det känns som det bara är att kopiera det inlägget, känslorna kommer i repris.

Nu är det Lucia och det är så berörande med dessa fina sånger. Just nu singlar de första snöflingorna ner. Tänk om vi kunde få snö till jul.

Hur ska ni fira jul?

Juldikt som jag älskar

2009-12-09T17:19:00.003+01:00

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

Min favorit juldikt av Viktor Rydberg. Jag kan leva mig in i dikten så det känns som om jag själv är där.

Snälla, skriv på

2009-12-08T22:13:00.002+01:00

Här är en lista till som ni kan skriva på, sprid det om ni har lust.
Vi måste protestera mot sjukförsäkringsreglerna.

Skriv på här

Ge en svidande julklapp till Husmark

2009-12-08T19:44:00.002+01:00

Om ni vill ge Husmark och kompani en svidande julklapp så kan ni gå in här och skriva på, texten nedan är hämtad från följande hemsida;
Uppror.nu
Gå in och skriv på.

"Stoppa utförsäkringarna !

Nu är det dags att vi säger ifrån, vi kommer ingen vart med att sitta passiva.

Behövs det så mycket mer beskrivande text egentligen ?

Namninsamlingen hamnar i mailboxen hos Christna Husmark & Statsministern 24 Dec "JULAFTON"

Det är deras julklapp från oss !"

Spelberoende

2009-12-05T21:40:00.002+01:00

Jag brukar akta mig för spel som är roliga för jag blir som besatt, som när jag spelade Majong. Nu har jag plötsligt blivit beroende av Farmville på facebook, kan knappast sluta spela. Jag sår och skördar, säljer och köper, hälsar på grannar, ger och får presenter, och det är så barnsligt kul.
Är det någon som vill göra mig sällskap?

Nöjdare

2009-12-04T17:57:00.002+01:00

Jag känner mig nöjdare idag, ni har gett mig så många kloka, lärorika och sunda kommentarer på mitt förra inlägg och det ger mig många perspektiv på det jag skrev om. Jag är så tacksam för att ni ger er tid att kommentera här.

När jag sen läste om hur regeringen plågar sjuka personer genom att tvinga dem till arbete när sjukskrivningarna går ut och allt elände som de nya reglerna i sjukförsäkringen medför, då är jag glad att jag står utanför trots att jag själv gjort ett val mellan pest och kolera.

Nu ska jag ta det lugnt ikväll och kolla på teve.

Rapport från en både sopig och soppig dag

2009-12-02T11:16:00.002+01:00

Lustigt nog blev det två psykträffar inbokade dagarna efter varandra, psykiatrikern igår och psykologen idag.
Det kändes gnälligt igår, jag kände mig som en gnällkärring som klagar och gnisslar, ändå är det realiteten jag berättar om. Jag försöker komma på ljusa stunder och glädje, och det är klart att det finns.

Jag är tacksam över det jag har och glädjer mig dagligen över det, dock behöver jag mer själsligt stimulans. Människan har ju olika grundbehov som behöver tillfredställas i någon sorts behovstrappa.

Han nämnde olika saker som jag kunde göra för att komma ut bland folk. Och trist nog har jag redan försökt och prövat det mesta. Det känns som om det är mitt fel, som om det är jag som inte försöker, trots att jag vet att jag gör det.
Jag blir lite rädd när psykpersonal verkar ha så lite förståelse för de olika behov vi har, just att vi är en helhet som måste betraktas ur ett helhetsperspektiv
om vi ska kunna fungera. Det är som att måla en vägg, om man bara duttar lite här och där så blir det ju ett uselt resultat.

Och psyk hade knappast någonting att erbjuda mig mer än samtal och det är jag ju tacksam över. Dock har ju andra regioner och kommuner mer att erbjuda personer i min situation som gemenskap, kurser i qi gong, meditation, mindfullness, friskvård, så min stad är usel när det gäller att ordna sånt. Det hade behövts så lite för att ge oss utsatta en snällare tillvaro.

Just långtidssjukskrivna, personer med sjukersättning och personer med psykiska problem verkar vara de grupper i samhället som behandlas sämst när det gäller att tilldelas resurser, hjälp och möjligheter till en meningsfullt tillvaro.
Sen vet jag att personer med ständig värk ofta också har det besvärligt i karussellen med försäkringskassan och arbetsförmodligen.
Den enda grupp det trampas mer på är de hemlösa.
Och så försås de äldre, så listan kan bli lång på oss som knappast är prioriterade hos politiker eller beslutsfattare.

Nu är detta bara mina tankar och jag utgår bara från min situation och mina erfarenheter. Det är kanske andra som har andra uppfattningar och fakta om det här.

Så jag funderar på om det är individens eget ansvar att få ett bra, glädjerikt liv eller om man kan begära att samhället tar något ansvar för detta, just att få oss att bli friskare både kroppsligt och mentalt, att på något sätt underlätta för oss att få ett drägligt liv, eller hur tänker ni?

När jag gick från psyk i går så var det med tunga steg, jag kände mig värdelös, trött, tjatig. Ge mig ett halmstrå att gripa tag i tänkte jag.

Nu har jag skrivit ganska deppigt och trist i bloggen ett tag, och ofta när jag går till psyk så kör mitt politiska engagemang igång med tankar på hur sakerna kunde göras bättre. Så det blir en soppa av mina egna problem och politik som ni kan se.

Nu ska jag försöka bli lite gladare och piggare annars blir ni nog uttröttade på mig.

Snart på samtal

2009-12-01T12:01:00.002+01:00

Jag ska snart till psyk, funderar på vad jag ska säga och hur jag ska hinna med allt på ungefär 45 minuter.
Han kommer kanske att bli totalt deprimerad när han hört på mig, ändå är det ju därför jag går dit, för att slänga av mig lite problem som jag släpar runt med.

Så nu bär det iväg med tunga steg, kan ju önska att de är lättare när jag går därifrån.
Jag ska fråga vad de kan erbjuda mig, ska bli kul att se om de har några julgåvor i rockärmen att hala fram.
Vi hörs senare.

Hurra jag har vunnit i en bloggtävling

2009-11-29T22:20:00.002+01:00

Jag har vunnit i en tävling hos Jorid, det är en personlig almanacka, jag är så glad.
Så tack snälla Jorid.

Ha en bra första advent

2009-11-29T15:43:00.002+01:00

Nu har vi städat, satt upp ljusstakarna och gjort iordning hemma. Så vi ska köra och handla, sen blir det middag som sonen har bestämt.
Efter det ska vi bara ta det lugnt, dricka lite glögg köpt på Maxi och kolla på teve.

Sonen har varit feberfri två dagar så det känns ljuvligt, imorgon är det mentorsamtal på hans skola så då får jag gå till skolan för första gången på länge.
Han har börjat bli lite trött på att gå hemma.

Ångest är ett rovdjur

2009-11-28T11:19:00.003+01:00

Jag hade längtat efter att få göra fint nu till första advent, har köpt blommor och lite annat.

Sen igår så hade min son plötsligt feber igen efter att ha varit feberfri några dagar och då blev jag hispig igen. Förstår inte varför febern gick upp igen, han hostar och snörvlar fortfarande.

Då när jag blir orolig och får ångest så blir jag som om man knäpper på pausknappen och det mesta stannar upp, jag blir passiviserad och låst.
Och ångest är ju inte något kul att berätta om nu när det ska vara gosigt och trevligt till helgen.

Dock är ju inte ångest något djur man kan tämja och få att gå i koppel snällt och fogligt. Ångest är som ett vilt rovdjur som lurpassar och kastar sig över en med en dundrande kraft när det är som värst, när det tar över.

Nu har min ångest blivit lindrigare än förr,även om grubbleriet och ältandet är kvar. Jag vill bara berätta om det eftersom jag vill vara ärlig och öppen på bloggen och för att det är alla dessa känslor som gör mig till den människa jag är.

Nu har jag berättat om ångest och oro ett tag så nu hoppas jag att det ljusnar så jag kan berätta om glädje, nu skiner solen där ute, något positivt åtminstone.

Imorgon ska vi sätta upp stakarna och göra fint för advent, ett av de finaste ord jag vet. Sen ska jag gå på julmarknad och gå omkring och beundra juleljusen på stan.

Pessimistiskt eller positivt tänkande

2009-11-26T19:06:00.004+01:00

Jag blir så glad över att ni kommer hit och att ni lämnar kommentarer, tack allihop.
Min blogg är nu över ett år, det blev den i början av november och jag glömde fira,
och jag har sällan skrivit så lite och hälsat på så lite i era bloggar som nu.

När något händer som ger mig rejäl ångest så tar det liksom min kraft och jag blir alldeles slut efteråt. Jag är så skör när det gäller att hantera ångest, jag får ta av de kraftresurser som jag redan har och de är ganska futtiga.

Nu har jag bestämt att jag ska jobba med att få mer kraft och energi för att klara av de problem och motgångar som eventuellt kan uppstå.
Ett pessimistisk perspektiv möjligen att rusta sig och vara beredd på nästa krigsutbrott, när man egentligen borde skaffa sig energi för att bereda sig för positiva upplevelser och händelser.

Jag ska även ta emot de positiva händelserna med glädje om de kommer.

Nuläget

2009-11-25T22:30:00.002+01:00

Nu är min son på bättringsvägen så det känns skönt nu när allt är som det brukar.
Jag har börjat planera hur jag ska göra fint till första advent, ska handla imorgon.
Sen kommer Martin Stenmark hit på söndag så då ska jag nog kolla på honom och även gå på julmarknad.

Man får passa på när det är något roligt som drar en ur huset där jag snart är som klistrad.
Nu ska jag se programmet Hemlös på svt 2.
Ha en fin kväll.

Har ni eller någon i familjen haft svininfluensan?

2009-11-22T13:05:00.002+01:00

Nu har min son fått feber och hosta och jag är så orolig. Jag oroar mig oftast överdrivet för nästan allting.
Är det någon av er eller era barn som haft svininfluensen? Jag har tusen frågor, hur började det, hur länge pågick det, hur hög var febern och hade ni hosta? När ska man uppsöka sjukhus, får man pencillin mot det?

Ursäkta att jag ställer så många frågor, det känns bättre att få svar av någon som själv haft det än att läsa i tidningar.
Nu ångrar jag bitter att sonen inte blev vaccinerad när han kunde bli det.

Löjliga fördomar om tantslem

2009-11-21T13:38:00.002+01:00

Något som irriterade mig i en tidning idag var rubriken

Lägg ner, tantslem.

Det handlar om att medelålders eller äldre kvinnor har en realation till en yngre man. Och de kallar det en trend.
Är livet och kärleken en trend? I alla tider har folk blivit kära i varandra oberoende ålder och så länge någon inte är minderårig så är det ju upp till dem.

Så kallat gubbslem har ju existerar ju överallt, män vars kvinnor bara blir yngre medan de själv blir äldre. Till slut har de partener som är jämnåriga med deras egna barn. Detta upprör knappast någon.

När kvinnor sen gör likadant då blir det förakt och spott från männen.
Enligt min åsikt så har kärleken knappast någon ålder, låt folk ha relationer så länge det är lagligt och frivilligt.

Här på bloggarna struntar jag i vilka åldrar mina bloggvänner har för det kan ju medföra fördomar. Om mina bloggvänner är femton eller åttiofem kvittar så länge jag gillar dem och deras bloggar.

Mina vårkänslor till advent

2009-11-20T16:41:00.002+01:00

Jag fick vårkänslor idag när solen sken och det är just nu tio grader. Plötsligt började jag tänka på ljumma vindar som smekte förbi, doftande blommor som började slå ut. Som jag längtade.

Sen fick jag tvinga iväg de tankarna för annars hade jag knappast stått ut med årstiden vi har nu, då hade jag gått i ide och kommit fram i april.
Så för min överlevnads skull så försökte jag börja längta till julen även om det gick trögt. Jag hade ju fått vårens ljuva fägring i sinnet.

Är min längtan till julen ett surrogat för min längtan till våren, är längtan en kameleont som jag förkläder i olika skepnader trots att all min längtan egentligen tillhör våren och den blomstertid nu kommer.
Som att man gifter sig med någon som ett surrogat för den man egentligen vill ha.

Så nu är det julen som gäller, nu ska det julas så det dräller om det. Min dröm om julen är som en Astrid Lindgrens berättelse och varje år tror jag att i år blir det så.
Jag har blandade känslor när det gäller julen.

Mina skira längtan efter våren viker jag fint ihop och lägger ner i en ask,där ska den ligga till februari ungefär.

Ha en fin fredagskväll.

Nu skäms jag, förlåt

2009-11-19T23:44:00.002+01:00

Jag skäms över hur usel jag varit på att besvara era kommentarer, förlåt. Nu ska jag besöka era bloggar så jag svarar där om ni haft några frågor i era kommentarer.
Jag börjar om imorgon och ska försöka svara på kommentarer så fort de kommer.

Kläderna som får egen bostad och hemlöshet

2009-11-19T14:23:00.002+01:00

Ofta läser jag om saker som gör mig upprörd eller ledsen. Nu är det att Hollywoodfrun Ann- Nicole Winter har så många kläder så hon får hyra gardrob till dem i Beverly Hills. Samtidigt som massor med människor är hemlösa.

I vår galna värld verkar det lättare för kläder att skaffa bostad än det gör för människor.
Jag såg programmet Hemlös på teve igår, ett program jag rekommenderar, det går på svt 2 kl. 22.30 på onsdagar. Där kan man få många perspektiv på hur vi lever och hur många grupperingar och kulturer det är som existerar på jorden.

Storm, social fobi och Halv åtta hos mig

2009-11-18T19:22:00.004+01:00

Nu är det dags att kolla på Halv åtta hos mig,det är så roligt, matlagning, hemma hos reportage och social samvaro i ett. Det är spännande att kolla hur andra är när det gäller social kompetens i och med att jag själv har lite strul med det. Eller tror att jag har social fobi, även om jag inte vet om jag har det. Det är inte något som sagt det till mig.

Här stormar det rejält, fönstren slår upp och katterna far omkring alldeles spattiga. De märker oftast när det är något på gång ute eller känslomässigt med oss själva.
Ha en skön kväll allihop.

Storm i Skåne

2009-11-18T13:58:00.002+01:00

Nu ska det förmodligen bli oväder här i Skåne, det skulle bli storm med klass två varning, vad det nu innebär. Så det är bäst att hålla sig inne idag, det är inte ofta jag har en legitim orksak till det.
Jag hör redan hur vinden vinner och drar utanför fönstren, det är en lite kuslig stämmning där ute.

Först ska jag ändå ner till stan och handla, sen blir det att hålla både barn och katter inomhus i kväll.

Award från fina Tina

2009-11-17T17:30:00.002+01:00

Vill tacka dig för att du gjort en så underbar blogg & att jag får ta del av den!

jag uppskattar dig så mycket!!!

All värme & ljus till dig från

Tina

http://www.tina-livetrhrochnu.blogspot.com

Jag fick den här ljuvliga awarden idag från solstrålen Tina.
Tack snälla Tina, jag känner likadant för dig och din blogg.

Skärpta regler för dagsrutinen

2009-11-16T21:19:00.003+01:00

Ni skriver så uppiggande i era bloggar om allt ni gör och det är roligt att läsa. För hos mig är det tillfälligt avbrott i verksamheten, jag gör knappast någonting, maskineriet har börjat rosta. Jag planerar hur jag ska komma igång och börja smörja maskineriet så det rosslar igång.
Något måste absolut göras.

Jag ska skaffa rutiner som jag ska försöka följa en dag i taget och helst en lång tid så jag kan känna skillnaden. Ska göra en lista på bloggen så jag får struktur på dagarna och ska försöka ruta in det ganska rejält på olika tider till olika göromål. Det ska faktiskt bli spännande, som att övningsköra dagsrutinen och sen se om jag klarar uppkörningen. Ni hänger väl med.

Stagnerat i ett malande

2009-11-15T19:36:00.003+01:00

Nu är jag trött på att gå här hemma, jag måste göra någonting för att komma ut bland folk. Hur ska jag göra då frågar jag mig själv hela tiden.
Är jag deprimerad över att gå här hemma eller går jag här hemma för att jag är deprimerad?
Är jag deppad för att jag knappast träffar folk eller träffar jag inte folk för att jag är deppad?

Dessa tankar maler och snurrar och jag måste ut någonstans för att få stimulans och gemenskap. Först brann jag nästan upp, nu håller jag på att vissna ner.
Har lust att skriva in mig på arbetsförmedlingen eller vad som helst.

Hur känner ni andra som går hemma, är det en lättnad eller en plåga? Hur får man dagarna att gå och hur tankar man energi och livslust?

Jag känner att jag tänkt in mig i ett hörn och stagnerat, behöver perspektiv och att få igång ett kreativt, positivt tänkande.

Foto som min son tagit

2009-11-14T17:40:00.000+01:00

Blomman idag

2009-11-14T12:48:00.003+01:00

Här är blomman som jag visade igår, de här blommorna slår ut så man nästan kan se det.

Fredagskväll och julknopp

2009-11-13T19:10:00.005+01:00

Nu är det fredagskväll, tiden går så fort. Jag trodde att det var torsdag idag. Egentligen borde det kännas som om tiden går trögare när man knappast gör någonting.
Har knappast gjort något under veckan mer än det ordinära här hemma och så har jag skrivit en insändare. Ska bli spännande om den kommer in.

Sen har jag ju tänkt och filosoferat som jag brukar om min situation, om tillvaron och hur jag vill ha det.
Jag har lite funderingar som jag ska skriva ner här imorgon, just nu orkar jag inte för vi har varit och handlat och nu ska jag äta.

På fotot är en av mina amaryllis som börjat blomma så jag har börjat lite med julen ändå.

Nu blir det teve som alltid på fredagar, undrar vem som lämnar Idol idag, ha en fin kväll allihop.

Jag vill ha det här

2009-11-12T17:12:00.003+01:00

Här lite på Indiska som jag skulle vilja ha.

Jul nu, helst idag

2009-11-11T15:44:00.004+01:00

Nu har hösten kommit med mulet, deprimerande väder och om jag tänker på att det här i Skåne ofta är sånt här väder ändå tills april så får jag nästan panik.
Jag känner mig lite nerkörd i skorna så jag liksom får skoskav över hela kroppen.

Just nu längtar jag efter advent och julen så man blir uppiggad av allt juleljus utomhus och i fönstren, och man kan fixa till det hemma med julstakar och julblommor.
Igår när jag var på Hemtex så hade jag lust att köpa några fina juldukar och sen gå direkt hem och jula till det.
Jag fick plötsligt lust att baka pepparkakor och göra julgodis.

Nu får jag vänta några veckor till allt medan höstens valiumtäcke ligger över oss.

Min hårfärg

2009-11-09T16:18:00.002+01:00

Jag får ju berätta att håret blev ganska orange eller morotsfärgat, mest uppepå. Så jag får slinga det eller färga det för att bli blond. Om jag nu blir det utan att köpa peruk. Det får jag kanske göra ändå nu när jag ska mixtra mera med dessa kemikalier och blekningsmedel.

Fars Dag och stillhet

2009-11-08T16:14:00.002+01:00

Jag ber om ursäkt för att jag inte besvarat era kommentarer eller besökt era bloggar på några dagar. Det beror på olika jobbiga händelser som gjort att jag inte orkat. Händelser som om jag ska vara dramatisk ibland gör att jag önskar att jag sluppit prata på ett tag, att bara använda munnen till att äta med.

Nu har jag varit vid min fars grav och tänt ljus och satt blommor, där är så fint och stilla. Där får jag distans till tillvaron, och förstår vilket som är viktigt här i livet.

Jag hoppas jag orkar blogga ikväll, ha en skön Fars dag.

Mariette blev kvar i Idol

2009-11-06T23:42:00.003+01:00

Jag blev så glad över att Mariette blev kvar i Idol, jag blev så hispig när hon hängde löst att jag ringde och röstade på henne några gånger.
Så det blev Ribban som åkte och mina favoriter är fortfarande kvar, det var skönt.

Färg i håret

2009-11-05T14:26:00.003+01:00

Nu är jag nervös, har just satt i hårfärg som ska sitta i ungefär 45 minuter. Jag vill ju bli en blekt blondin, trodde ju att jag var det tills jag klippte mig senast och bara lite av de ljusa slingorna blev kvar, jag fick erfara att jag har råttfärgat hår.

Nu kan det ju bli hur som helst med hårfärgen, det kan bli orange, lila, hör ni ett Ronjaskrik genom landet så är det jag som fått en morotsfärgad kompis i spegeln.

Dagens beslutsångest river i mig, jag har suttit med några paket hårfärg, blondering och slingor och inte kunnat bestämma vilket jag skulle ta.
Slutligen blev jag trött på tramset och klädde på mig för att gå till frisören för att beställa tid. Sen kom jag på att jag vill bli blondin direkt idag och hos frisören måste man boka tid.

Så jag begav mig upp till mina paket igen och till slut blev det hårfärgen jag kletade i håret. Jag sa till min man igår att det knappast kan bli tristare färg på håret än jag redan har, kanske har jag en motsatt åsikt när håret är färdigt, att det blev tristare med morotsfärgat hår.

Nästa gång jag bloggar så berättar jag om jag blivit som Marilyn Monroe eller Skogsmulle.

Sprutan mot svinflunsan

2009-11-03T15:39:00.002+01:00

På min sons skola vaccinerade de barnen mot svininfluensan idag, han ville inte så jag lät honom slippa även om jag egentligen vill att ha ska ta sprutan.
Jag är så tveksam till vilket som är bäst, mediernas information gör det inte lättare att ta beslut i frågan. Det är som en tävlingen mellan hur många som blir sjuka av vaccinet respektive influensen, och det känns som om det fortfarande är oavgjort.

Han berättade att flera svimmade och fick åka till sjukhus, andra mådde illa och kunde inte röra armen, många gick hem från skolan. Då känns det knappast som om man själv har någon lust att ta sprutan.
Hur ska ni göra?

Måndagskväll

2009-11-02T21:23:00.002+01:00

Jag har besökt banken idag. Och äntligen avslutade jag min fars konto, det kändes som jag flög därifrån, så skönt. Förut har de ju strulat när jag varit där.

Sen har jag mest ägnat dagen till att återhämta mig från Ikea igår, det var en pärs även om det var roligt. Jag sov riktigt gott inatt, som om jag liksom sprungit av mig igår. Ska lägga upp några foto senare på några saker jag köpte.

Nu står det stilla när det gäller skrivandet, ibland liksom kommer bara orden till mig och just nu känns det snarare som de undviker mig.

Shopping i timmar

2009-11-01T20:02:00.003+01:00

Nu har vi varit på Ikea i Malmö, världens näst störta och det märktes. En sån röra och trängsel, jag fick gått igenom hela affären som jag planerat och nu är jag så trött. Det tog nog över tre timmar.

Först var vi i Malmö så fick jag köpt skor på mitt presentkort, äntligen.
Har bara varit hemma en stund, nu ska jag kolla på teve och sen fortsätta besöka era bloggar.

Jag önskar er en fin helg

2009-10-31T20:23:00.003+01:00

Jag önskar er en fin All Helgonahelg och tänker på på mina nära som gått bort från oss.

Jag har varit vid min fars grav och lagt en krans och tänt ljus, tänker på honom dagligen ändå. Ska tända ljus bredvid hans foto här hemma.

Mitt personligaste inlägg här på min blogg

2009-10-31T12:56:00.003+01:00

Jag har hängt på Facebook ett tag och sökt efter gamla vänner och hittat ganska många. Sen genom dessa vänner så hittar jag ännu fler vänner. För även om åren går så ser man en röd tråd i livet genom vännerna på FB.

Jag fick en sån nostalgitripp och mindes tillbaka i tiden och tänkte på att jag liksom levt olika liv i perioder med olika människor i olika samhällsklasser.
Jag har fladdrat ut och in i så många olika grupper i samhället så jag vet ännu inte vilken jag egentligen tillhör.

Folk som var mina vänner när jag var ung blev mina klienter i jobbet, även om jag fortfarande betraktar dem som vänner så har de distanserat sig och liksom blivit rädda för mig, eller vad det nu är för känslor de har.
Jag har dem fortfarande nära mitt hjärta, där har jag alla mina vänner och mina nära.

Vi festade och hade kul i ungdomen, sen gick vi olika vägar.
När vi satt där för länge sen och tog ett glas vin så känns det nu efteråt som om vi spelade rysk roulette, vi visste inte vem som skulle ta drogerna till sin ständiga följeslagare, vem som skulle drabbas av missbruk.

Och så är det fortfarande bland ungdomar, de festar, har kul och går sen vidare medan andra fastnar i träsket.

Somliga av mina kompisar lever ordinära liv idag och andra är fast i missbruket, och vissa har lämnat oss för alltid. Kanske minns jag det nu för att det är Alla helgonsdag och jag minns dem som lämnade oss alldeles för tidigt.
Och jag vet att jag kunde gått samma väg, de flesta tillhörde riskgruppen och vad som avgör vem som hamnar var kan vara så bagatellartat.

Så när jag ser en hemlös eller annan utslagen person så tänker jag ofta att det kunde varit jag. Eller vem som helst av oss.

Så jag har stått med ena foten bland drogberoende vänner och andra foten bland akademiker och där emellan är det en genuin blandning av människor jag känt och känner.

Det blev så märkbart när jag skulle bjuda alla jag kände på ett kalas en gång, jag ville samla alla som stått mig nära under åren. Dock blev det lite tragikkomiskt när jag tänkte mig klienter och socialarbetare sitta bredvid varandra och äta tårta, att båda lägren eventuellt skulle betrakta mig som svikare och ta avstånd från mig.

Så är det, och detta är nog det mest personliga inlägg jag någonsin gjort på min blogg. Bara känner att jag måste få ner tankarna så de blir formulerade.

Funderingar om ensamhet

2009-10-30T17:45:00.002+01:00

Nu är det fredagskväll och det har varit en seg dag. Hösten medför någon sorts känsla av sömnighet och att gå i träda både för naturen och oss människor. När jag jobbade märkte jag knappast av det, då var det liksom jobb, stress och händelser ständigt oavsett om det var sommar eller höst.

Och utanför min tillvaro, i de arbetandes värld där snurrar nog livet på i samma hektiska tempo, även i städer pågår livet natt som dag i pulserande tempo.
Det känns lite konstigt att stå bredvid och betrakta något som man förut var delaktig i på ett självklart sätt.

Om man längtar efter att känna hur det känns att stressa så är det bara att bege sig till närmaste stad och plötsligt går man snabbare, dras med i folksamlingarna som rusar runt på gatorna, man får bråttom och rör sig fortare.
Jag går igång så fort jag kommer till Malmö,jagar omkring i stan som uppskruvad, sen är det så skönt att bara kunna åka hem i lugn och ro.

Jag har känt mig närmare naturen och lagt märke till årtidernas skifte mer nu det senaste året, kanske har naturen blivit en sorts surrogat för umgänget med folk eftersom jag inte träffar så många nu förtiden.

Eftersom jag knappast är med i några sociala sammanhang just nu så känns ju skillnaden dramatisk för mig, jag börjar nästan bli folkskygg. Så jag får samla mig, få kraft och ro och sen långsamt ge mig ut bland folk igen. Om jag nu känner för det för jag är lite orolig för att jag trivs så bra med att gå hemma själv.

Eller gör jag inte, lurar jag bara mig själv att tro det för det är enklare. Kanske är det självbedrägeri grundat på rädsla och feghet,vill jag vara ensam eller vill jag umgås med folk, det är frågan som jag brottas med.

Tack för era kommentarer

2009-10-29T18:13:00.003+01:00

Jag tackar för era kommentarer gällande mina gruvarbetare i tänderna. För er omtanke, peppning, tröst och tips hur det går lättare hos tandläkaren, jag har tagit det till mig och ska boka tid där.

Jag får hålla mig själv i handen och jag har förstått att känslan av lättnad efteråt är värt plågan med borrar, sprutor och panikångest.

Nöjd med det jag har just nu

2009-10-29T02:14:00.002+01:00

Läget är nu att gruvarbetarna körde igång i en annan tand där de åtog sig att banka lite, sen permitterade jag dem och de flesta lämnade mig kanske för att skriva in sig på AF. Någon enstaka sitter kvar och hugger lite förstrött då och då.

Nu ska jag boka tid hos tandis för det är trist att tugga med framtänderna. Tänk om man kunde få kolla på film under tiden, de kunde ju gjort det lite bekvämare för oss med tandis rädsla.

Det känns så skönt när allt är som vanligt igen, när värken nästan släppt. Ibland är det överskattat att önska sig ett bättre, roligare liv för det bästa är nog när man efter något jobbigt får det som vanligt igen.
Då är jag så tacksam över hur jag har det och jag är nöjd. De brukar ju säga att de friska har många önskningar, den sjuka har bara en, nämnligen att bli frisk.
Något att tänka på ofta.

Ett gäng gruvarbetare

2009-10-26T23:50:00.002+01:00

Jag har tandvärk idag, känns som ett gäng gruvarbetare som hugger, bankar och spränger i tanden.
Och jag som är så rädd för att gå till tandläkaren, det är mest bedövningssprutan som är besvärlig.

Jul på IKEA

2009-10-26T20:55:00.002+01:00

Jag är inte sponsrad av IKEA även om man kan tro det. För vem kan motstå detta? Jul på IKEA, jag vill dit genast.
Formgivare har inspirerats av kurbitsmålningar från Dalarna och skapat vackra skandinaviska mönster som pryder juldekorationer och textilier, det står reklam därifrån.

Och jag som älskar kurbits, kan man få ljuvligare julsaker.

Höstlöv som kramas

2009-10-26T12:50:00.011+01:00

Jag har fotat hängbjörken, körsbärsträdet som jag följt under de olika årstiderna, en japansk lönn, Tussen Thåström och lite annat.
Sötast är löven som kramas i hösten.

Låta bli att prata ett tag

2009-10-25T16:25:00.003+01:00

Jag undrar hur det skulle kännas att sluta prata ett tag. Jag skulle vilja åka på retreat och få lugn och ro och få slippa prata, endast umgås med människor genom kroppsspråket.

Just nu har jag lust att låta bli att prata ett tag, det låter nog barnsligt och dramatiskt, dock har jag olika grunder till det. Prat är både som smekningar och käftsmällar, det kan ge kunskap, glödande diskussioner,kärlek, glädje och det kan såra och pina.

Nu ska jag försöka låta bli att prata ett tag, lite för att slippa få svar.

Pumpa med ljus

2009-10-24T19:52:00.002+02:00

Min son har tagit foto på en pumpa vi köpt.

Nu är det fredagskväll igen

2009-10-23T19:54:00.003+02:00

Nu är det snart Idol och jag håller tummarna för att mina favoriter får vara kvar.
Sonen kom just hem från några kompisar så nu ska jag ta fram glassen som vi ska smaska på ikväll.

Ha en skön fredagskväll alla söta bloggvänner i stugorna.

Ångesten är som Houdini

2009-10-23T13:42:00.004+02:00

Jag har känt det ett tag nu att övergivenheten, rädslan över att bli övergiven och ensamheten har tagit ett stadigt grepp om mig. Det har gått långsamt, jag har inte velat känna det.

När övergivenheten, ensamheten och deppigheten som jag kallar ångesten för att samla det i ett ord kom glidande så höll jag emot. Jag sa till ångesten att sticka åt skogen, att lämna mig ifred. Dock är ångesten knappast väluppfostrad, den är trotsig och påflugen och struntade i mina tillsägelser.

Ändå hade jag stängt ner ångesten i en box, satt lås och kedjor runt omkring och burit ner den källaren långt inne i glömskan.
Nu har ångesten frigjort sig ur boxen som en Houdini och hänger och klänger på mig.

Jag låter den hållas ett tag tills jag slänger ner den i boxen igen och sätter ännu mer lås och kedjor på. Ändå kommer den att ta sig ur boxen och överfalla mig igen.
Antingen sakta och finurligt eller brutalt och hastigt,

En stund på jorden

2009-10-23T00:28:00.003+02:00

Om politikerna hade gått nere på jorden hos oss vanliga istället för att fara runt uppe bland molnen så hade de nog tagit sundare beslut.

Hur ska vi kunna mötas någonstans när vi lever i så skilda världar? När de har månadsinkomster i klass med våra årsinkomster hur ska vi då kunna tala samma språk eller leva i samma tillvaro?
Hur ska de i sina gräddfiler och priviligerade tillvaro förstå oss när vi kollar extrapriser och sliter vårt hår över räkningarna?
Med dagens sjukförsäkringspolitik och arbetslöshet så borde en fjärdedel av befolkningen snart vara skalliga, om jag får ironisera lite.

Nu är det dags att politikerna landar nere hos oss och slutar spela teater, Snart är det val och då kanske ridån går ner för dem.
Många politiker på högre nivå som i riksdagen och i regionen har knappast mer förtroende hos mig än Anna Anka och de låter ungefär likadant.

Bara i kommunen där jag bor sköts politiken som om prestige är betydelsefullare än att ta beslut som gagnar folket.
Politiker är ju faktiskt folkvalda och det är vi som är deras arbetsgivare, även om de verkar tro att de är tillsatta på livstid.

Trött, seg dag

2009-10-22T16:13:00.002+02:00

Jag är så trött idag på ett underligt sätt, liksom pigg i sinnet och trött i kroppen. Eller om det är tvärtom.
Jag vill göra saker och känner någon sorts energi trots att jag ändå inte orkar, jag är rastlös och slö på samma gång.

Nästa vecka har min son höstlov och då planerar jag att vi ska göra mat och baka tillsammans, så jag letar tips på mat och kakor på nätet och på era bloggar.
Ofta ser jag supergoda maträtter, bröd och kakor på era bloggar och tänker att det måste jag göra. Sen glömmer jag trist nog ofta var jag har sett det.

Annars är det en mulen, seg dag som ger en försmak av vad som komma skall några månader framåt, bara träden och buskarna skiner upp som facklor.
Nu längtar jag efter jul, Lucia, adventsljus,lussebullar, pepparkakor. Nästan aldrig längar jag så förtvivlat efter julen som just nu vid denna årstiden. Sen när det är jul på riktigt så har jag oftast hunnit tröttna på det.

Foto på höstens färger

2009-10-21T17:13:00.004+02:00

Hos frisören idag

2009-10-20T19:08:00.003+02:00

Nu har jag klippt mig. Jag har kollat i tidningar och sett hår och tänkt att så vill jag ha det. Sen när man blir klippt så blir det ändå inte som det ljuvliga håret som man såg i tidningen.

När man ser folk bli stajlade så blir de så tjusiga när frisörerna utgår från personens egna färger och ansiktsform. Jag skulle vilja gå in till en frisör och säga; Gör vad du vill, bara det passar mig.
Sen skulle det bli intressant att se hur man såg ut.

Det kan ju bli som i Sveriges fulaste hem eller i Äntligen hemma att det blir fulare än vad det var förut.
Undrar om det är några kreativa, modiga frisörer här i närheten.

Att hantera ångest och hur jag är som person

2009-10-19T12:00:00.003+02:00

För att skriva lite om ångest och hur jag hanterar den så har jag knappast några kreativa sätt att göra det på. Jag sover när den är som mest plågsam, när jag helt enkelt inte står ut att vara kvar i verkligheten en sekund längre.
Själv tror jag på att sömn lindrar ångest, det gör det för mig.

Nu när jag känner mig lite bättre så sover jag inte lika ofta, även om jag använder sömnen som medicin och lindring.
Annars blir att kolla på teve eller blogga mitt sätt att hantera ångesten på, att få distans och glömma tankarna som maler och ältar.

När jag hade en rejält kris för ganska länge sen så kunde jag inte ens läsa böcker, kunde inte koncentrera mig, och jag som ständigt läst hela mitt liv.
Det kändes bedrövligt. För att kunna börja läsa igen så läste jag böcker med noveller i, det var det enda jag orkade med. Några sidor åt gången bara.
Sen gick det lättare efter ett tag och sen kom jag in i en riktig bokslukareperiod och läste som en galning.

Även denna period satt jag klistrad vid teven, det har blivit som en tröstenapp för mig, som en gosenalle att hålla om.
Om jag tänker tillbaka i tiden så har litteratur, kunskapsiver och teve ständigt varit i fokus för mig, under olika åldrar så har det blandats med att skriva dikter, skriva på en bok som jag fortfarande håller på med, festande, relationer med människor och ett glödande engagemang för utsatta människor och politik.

Så jag är en person som är både tramsig, barnslig, glad och gillar att skämta, samtidigt som jag är seriöst engagerad i politik och samhällsfrågor. Så ibland är jag liksom olika personer i olika sammanhang, ibland säger folk att jag är för allvarlig och djup, och ibland anser de att jag är för flamsig och skämtsam.
Så det kan krocka ganska häftigt om jag sitter på ett politiskt möte och diskuterar orättvisor, och så plötsligt säger jag;
Nu ska jag hem och kolla på Bonde söker fru.

Då kan jag få nedlåtande miner till svar ibland för det är liksom inte fint att kolla såna program i vissa kretsar.
Jag står för att jag kollar på dem och att jag liksom är i verkligheten på de flesta plan, hur ska man kunna förstå människor om man sätter sig på höga hästar och låtsar att man är finare?

Vem vet vad dessa politiskt korrekta personer egentligen gör på fritiden? Kanske något ännu värre än att se på Ensam mamma söker.

Så är jag, gott och blandat. Har fått lättare att tolerera att jag har olika beteende i olika situationer, förut ansåg jag att jag var falsk och tillgjord om jag inte var likadan överallt.

På onsdag öppnar IKEA

2009-10-19T11:06:00.003+02:00

Nu på onsdag öppnar världens näst största IKEA utanför Malmö och jag längtar efter att få åka dit och kolla. Det bästa är att det ligger ännu närmare oss än det förra,tar nog högst tjugo minuter att köra dit.
Jag väntar nog med att åka dit tills efter invigningen för jag kan tänka mig att det blir sån trängsel.

Undrar om de lägger affären där av strategiska skäl eftersom det är just vid Öresundsbron och tågen till Köpenhamn så det blir lättare för danskarna att handla där.

Jag törs knappast tänka på vad jag kommer utsläpande med från detta IKEA som förmodligen tar en hel dag att orientera sig igenom. Att man kan bli så barnsligt förväntansfull av något så kommersiellt och pengaslukande, dock är det ju tur att man blir glad över någonting.
När jag slutar bli glad över såna bagateller då är det kris.

Jag behöver faktiskt en möbel som är en blandning mellan skrivbord och förvaring, något som jag får in benen under. Nu sitter jag vid en köpmansdisk eller om det kallas skänk och får vända benen åt sidan, ganska obekvämt med höftont som följd. Jag är duktig på att plåga mig själv, kanske var fakir i mitt förra liv.
Berättar mer när jag besökt affären.

Teveseriemissbrukare

2009-10-18T19:49:00.004+02:00

Nu börjar snart Ensam mamma söker och det följer jag förstås, som en massa övriga tvserier. Jag bestämde mig för att bara följa några som Livvakterna, True blood,Halv åtta hos mig osv.
Sen råkar jag se lite på någon tvserie och så är jag fast. Jag måste bara kolla på nästa avsnitt, hur kasst, dumt och löjligt det än är så sitter jag där fastklistrad och stirrar på skräpet.

Är en person som både gillar Uppdrag granskning, Debatt, kultur och fåniga tvserier. Borde kanske uppsöka Anonyma tvseriemissbrukare.
Nu börjar det, vi ses senare ikväll.

Ord på n

2009-10-17T21:44:00.002+02:00

Jag lånar det här från bloggen Mossfolk.
Ta första bokstaven i ditt namn och kör på.

1. Vad heter du? N****
2. Ett ord på fyra bokstäver: Noga
3. Flicknamn: Nina
4. Pojknamn: Niklas
5. Yrke: Näringsminister
6. Färg: Neonblå
7. Klädesplagg: Nattlinne
8. Mat: Napoleonbakelse
9. Sak i badrummet: Nagelklippare
10. Plats/stad: Nora
11. En orsak att vara sen: Nyårsfest
12. Något man skriker: Ner!
13. Film: När lammen tystnar
14. Något man dricker? Nypressad apelsinjuice
15. Band: Nirvana
16. Djur: Näktergal
17. Gatunamn: Norregatan
18. Bil: Nissan
19. Sång: Nu tändas tusen juleljus

Röstade på Tove

2009-10-17T16:55:00.003+02:00

Jag var helt enkelt tvungen att ringa och rösta på Tove i Idol igår, blev så orolig för om hon skulle få bli kvar efter juryns omdömme.
Hon och Mariette är mina gullegrisar, de sjunger bra och har sån utstrålning och spretande, häftigt kroppsspråk.
De påminner lite om Thåström i sina rörelser så det är möjligen lite därför jag gillar dem.

Jag brukar roa mig med att se om mina åsikter om deltagarna överensstämmer med juryns och ibland gör det och ibland är det bara tvärtom.

Nördat färdigt i stan

2009-10-16T16:45:00.002+02:00

Jag är hemma igen med baklava, mat och flera mössor, kunde inte bestämma mig så jag köpte med några hem. Sen blev jag blixtförälskad på stan, vad ska min man säga?
Som tur är gäller det bara ett par boots i röd mocka med lagom klack och de är runda framtill.

Får se om förälskelsen består nästa gång jag kommer till affären,den kanske har övergått till glödande kärlek.

Sen hade de börjat med julkort, julstakar och julmust. Jag höll på att köpa såna fina glittriga julkort med änglar och texten till Stilla natt, sen kändes det som om det var lite tidigt att börja med julen redan.
Oftast gillar jag julen bäst i början på november, när det sen blir jul så är jag redan trött på det.

Jag har en fråga, vilka skor, stövlar eller kängor osv. gillar ni nu när det börjar bli kallt? Svara bara om ni har lust, jag är så frågvis.

En nörd ska till stan

2009-10-16T11:42:00.003+02:00

Nu ska jag till stan och kolla i butiker, jag längtar efter det, känns roligare att göra det på hösten när det är mer utbud och mer ombonat i affärerna.
Något jag behöver är en mössa, skor och kanske en kappa, får se om det blir något köpt. Jag ska liksom bara gosa omkring i affärerna och få en energikick av alla färgerna.

Ett tag gick jag i affärerna nästan dagligen för att ha något att göra och då kunde jag nästan säga var folk hade köpt sina väskor, skor och kläder för jag hade liksom full koll. Ett sånt nördigt intresse egentligen.

Ha en skön fredag allihop.

Ni fina bloggvänner

2009-10-15T18:14:00.000+02:00

När jag läser era härliga och fina kommentarer här hos mig så känns det som om det flödar ut kärlek, värme och uppmuntran ur datorn från er. Som jag hade tänt tusentals värmeljus som strålar och ger värme och energi, så glädjande är era kommentarer.

Så tack alla ni fina som jag har fått nöjet att träffa.

Bantningen är mest tjatig

2009-10-14T17:38:00.002+02:00

Just nu är jag sugen på något gott, som äpplekaka eller något annat smaskigt. Jag är en riktig gottegris. Dock har jag bestämt mig för att bara äta godis, kakor eller sött och fettbildande på fredagar eller lördagar.
Så trist det är att hålla diet som jag nog har gjort mestadelen av mitt liv. Kanske inte för att jag varit direkt överviktig, mest för att slippa bli det.

Nu funderar jag på om det är värt att ständigt avstå från god mat och godsaker för att hålla sig något så när smal. Jag blir så grinig och sur när jag bantar, förresten är banta ett ord som är tabu nu förtiden, nu håller man diet istället.

Om man trivs med att hålla diet av någon sort, vill gå ner i vikt och känner sig pigg och glad av det då ska man självklart göra det.
Jag blir mest nedstämd och på dåligt humör av det.

Så är det värt det att avstå från livets guldkorn, som en mumsig kaka till kaffet eller en äpplepaj som ger sånt välbefinnande och är som balsam för själen bara för att förbi smal.
Jag börjar känna att det inte är värt det, jag vill kunna unna mig något gott. Sen kan jag äta lagom och försöka röra på mig och promenera så jag håller vikten konstant. Även om jag vill gå ner några kilo, vilket jag hållit på med nu i evigheters evighet.
Jag har kanske nått min trivselvikt och får tolerera det och sluta terrorisera mig själv med denna torra, tjatiga bantningen som oftast förpestar tillvaron.

Jag är en pinsam mamma

2009-10-13T11:37:00.002+02:00

Så sprang jag omkring i skoaffärer i Malmö igår igen, har ju ett presentkort som snart går ut. Just i den skoaffären som kortet gäller så var det knappast några skor som jag gillade.

Jag försökte gilla dem, jag nästan tvingade mig till det, jag sprang runt i skoaffären i evigheter för att se om kärlek vid första ögonkastet uppstod till några skor, eller att åtminstone någon liten förälskelse skulle spira.

Dock förhöll jag mig kall till skorna, får göra ett försök senare.

I en annan skoaffär bredvid hittade jag massor med skor som jag gillade som jag kunde köpt direkt, lite retligt får jag säga.

Min son behövde en jacka och han är så kräsen när det gäller just detta så man blir smått desperat. Plötsligt när vi gick på gatan så utropade min son;
En sån jacka vill jag ha.

Och jag undrade förvirrat var jackan var någonstans, och han pekade på en kille som just gick förbi oss med sin familj. Jag reagerade spontant och rusade fram till familjen och frågade var de köpt jackan, de svarade och var riktigt trevliga.

Min son blev alldeles generad och ansåg att jag var så pinsam som rusade fram till folk så där, vilket jag gjort många gånger förut och oftast blivit trevligt bemött. Själv hade jag tagit det som en komplimang om något frågat var jag köpt mina kläder.
Att min son blivit ordentligare och striktare än mig är ju fantastiskt.

Han fick jackan och lite andra kläder och sen åkte vi hem.

Första tiden hos psykologen imorgon

2009-10-11T23:29:00.003+02:00

Jag ska till psykologen första gången imorgon och jag börjar redan bli nervös för det. Är han bra, hur blir vår första kontakt, gillar jag honom?
Tusen funderingar kör omkring inför imorgon.

Sen kommer det nog att flaxa omkring ännu mer funderingar när jag varit där för såna besök brukar vara som att hälla bensin på elden och sätta igång en omtumlande, kaosartad tankeverksamhet av gamla och nya tankar. Ungefär som tankarnas Friskis % svettis. Knappast någon tid för tankarna att lata sig för här blir det full rulle med motion för dem med en hurtig ledare.

Sen blir det nog bättre efter en tid när det liksom lugnat ner sig och jag kan orientera i känslorna med psykologen som karta och kompass.
Jag redan bestämt ett mål som jag önskar med terapin och det är tolerans för min nuvarande situation, bättre självkänsla och självförtroende, frid och sinnesro. Sen är det nog många andra saker som jag inte kommer på nu.

Så målet är bestämt, det är resan dit som blir det besvärliga och även spännande och rolig. Så imorgon står jag på stationen och hoppar på tåget till terapins land.

Surdeg och fotboll

2009-10-11T19:15:00.002+02:00

Jag tänkte baka surdegsbröd, är det någon som prövat det?

Så besviken jag blev när vi förlorade fotbollen mot danskarna igår. Hade det inte varit för freden i Roskilde så hade vi skåningar tillhört vinnarna, jag bara skämtar.
Jag längtade efter att få följa Zlatan och grabbarna i VM, nu blir det knappast något av med det.

Snart dags för fotboll

2009-10-10T19:28:00.002+02:00

Nu gäller det att vi segrar över danskarna i fotbollen. Sverige, heja, heja, heja.
Annars är ju Danmark ett dejligt land, det är de jag hejar på efter svenskarna.
Just när det gäller sport är det skönt att heja på Sverige så det blir någon spänning, annars är sport ganska trist.

Ätstörningar och mobbing i skolorna

2009-10-10T17:15:00.002+02:00

Nu när min son berättat för mig att många av hans tjejkompisar har anorexi och ätstörningar så blir jag alldeles bestört, blir så ledsen och skulle vilja hjälpa till på något sätt.

Jag frågade honom om de tar upp det under lektionerna, om de pratar om mobbing, utanförskap, ätstöringar, anorexi, rådande skönhetsideal i samhället, om lärarna berättar varför somliga klasskompisar har problem med att läsa, sitta stilla och ta till sig undervisningen.
Oftast blir ju omdömmet från klasskompisarna att de här eleverna är korkade, slöa och dumma.
Så är det ju absolut inte, de har bara besvärligare att lära sig saker av olika anledningar.

Nu ska ju inte enskilda personer pekas ut, bara att lärarna berättar om hur det är för somliga som har problem med skolan.
Ofta samlas dessa killar i gäng där de får någon sorts gemenskap med varandra,och eftersom de kanske själva känner sig dumma i skolan så börjar de dricka och röka för att kunna hävda sig.

Hans svar är att de knappast tar uppe något sånt här under lektionerna som ett ordinärt ämne. Enda gångerna de möjligen tas upp är om det är extrainkallade träffar som berör extrema händelser av tex. mobbing.

Eftersom jag följt min sons klass sedan förskolan och nu går de i sjuan, så har jag sett hur de barnen liksom grupperas tidigt. Könsrollsmönstret går markant att följa, killarna med problem blir tuffa, bråkiga och utåtagerande. Tjejerna drabbas oftare av ätstörningar och blir mer inåtvända.
Nu är detta min subjektiva reflektion och det är säkert många tjejer och killar som inte alls följer de här mönstren.

Nu känner jag ju inte heller till hur lärare jobbar på olika ställe så det kanske är olika på olika skolor och på olika ställen i landet.
Så det pratas kanske mer om det här på andra skolor än vad det görs här.
Teveprogrammet om 9 A var ju ett slående exempel på hur man faktiskt kan jobba i skolorna med fokus på elevernas personliga förutsättningar, förmågor och egenskaper.

Det som jag vill komma fram till med detta är att skolorna borde ha undervisning om livskunskap, om hur livet fungerar, om mobbing, ätstörningar, om det som är livet för att få eleverna uppmärksamma på att det är inte deras eget fel att de drabbas olika problem, få dem att sluta skämmas, att våga gå och prata med någon.
Alltså vad som helst som kan hjälpa dessa sköra barn och ungdomar att få en stabil grund, en förståelse för hur samhället fungerar och någon sorts självkänsla och positiv självbild.

På något sätt känns det så skrämmande att eleverna sitter där och pluggar om kungar, berg och ordglosor samtidigt som de håller på att svälta sig fördärvade, röker och dricker vid tretton år och slåss ut och förstörs redan i tidigt.

Jag vill att de ska ha något ämne där de tar upp detta och det ska helst vara många lektioner för jag tror att det kan bli något som ger barnen massor när de ska rustas för livet, parallellt med andra ämnen och allmänbildningen förstås.
Jag ska ta upp detta i skolan när det är möte nästa gång för det är så viktigt
och det har förvånat mig ända sen jag själv gick i skolan att undervisningar är så fokuserad på hårda faktaämne och struntar oftast i de mjuka, männskliga ämnena.
Jag undrar om någon orkat läsa ändå hit, dock är det något som engarerar mig och jag är glad om ni berättar om era åsikter om detta.

Tonsårsfasoner

2009-10-09T18:56:00.003+02:00

Jag sa till min tonårige son att han kunde höra på vad jag sa och sluta hålla på med mobilen. Då svarade han; Jag hör vad du säger, fast jag struntar i det.
Tonårsfasoner tänkte jag och kände på något sätt igen det från någon stå uppkomiker.

Sorteringsmani

2009-10-09T18:49:00.002+02:00

Ännu en manisk dag med sorterande och ordningstjafsande, jag vill få en grundordning hemma så allting fungerar enklare och inte tar sån tid. När jag sa det till en lite äldre släkting så sa hon att hon hade försökt med det i över tjugo år och det verkade ännu inte utfallit till belåtenhet.
Så det är möljigen ett evighetsprojekt, kanske tid att lägga ner.

Ska bara sortera lite mer först.

True blood

2009-10-07T23:33:00.002+02:00

Nu har jag sett på True blood på teve, det är så bra, det är komiskt, sorgligt, gripande och liksom knäppt på ett skönt sätt.
Jag har även börjat tvivla på att jag av vampyrsläkt, har ju trott att jag var lite besläktad med dem eftersom jag sover på dagarna ibland och gillar att vara uppe på nätterna och lite mer smått och gott.

När man har Bill som lärare på teve så förstår man bättre hur vampisarna fungerar.